Depression.
Var ute med en vän ikväll. Gick en runda och snackade precis som vi brukar.
I slutet av rundan snackade vi mycket om depression, min depression, mina självmordstankar, självskaderi, ätstörning etc. Jag erkände att jag inte ens vet längre vad det är som gör mig ledsen. Jag vet inte. Har fått det förklarat för mig att så är det när man verkligen är deprimerad, man är ledsen mesta av tiden utan att veta varför.
Det finns liksom ingen anledning. Jag blir nästan rädd då. Hur fasen kan man vara ledsen, men det finns ingen anledning? Ingen kan förklara det för mig.
Jag vill vara glad. Det är inte så att jag VILL vara nere i detta hålet, jag kämpar för att ta mig upp. Jag FÖRSÖKER öppna upp mig för människor men ibland funkar det bara inte.
Idag är en dag då jag emellan åt fått kväva min ångest och nu är det som en explosion för mig. Allt kommer, allt som jag gömt i en dag eller två. Vill inte visa mig svag. Vill inte visa mig såhär. Ändå sitter jag här och skriver detta och jag vet inte ens varför.
I'm so fucked up.
Jag vill stanna inne resten av veckan, ligga i min säng och inte göra ett piss. Jag vill bort. Bort från allt. Jag vill kunna gråta. Gråta och släppa ut allt utan att riskera att någon vaknar, någon går in i mitt rum elle frågar om jag är okej. Jag vill inte prata. Jag vill inte ens tänka.
I'm getting bad againa no one even notices.
Fattar inte varför allt blir värre igen. Har pressat mig själv hela sommaren till att våga ta min nya anti depressiva medicin, dem flesta har accepterat att det inte är lönt att tjata på mig om medicin för det fick mig bara att må värre. Men när alla väl sluade började JAG pressa mig istället, men jag är fortfarande inte redo. Jag skulle ju börja ta den innan skolan börja så jag skulle hinna vänja kroppen vid medicinen innan nya skolan, så jag skulle slippa ökad ångest .Men här sitter jag och om 4 dagar börajr skolan, nu är det inte lönt. Min psykolog ber mig attt tänka om det seriöst igen, för nu när jag blir värre igen, ätstörningen blir värre och även självskadandet borde jag ta det. Hon pressar mig inte, men ber mig tänka på det igen.
Jag vill inte. Låt mig va. Jag vill inte. Jag vill bort.
Kommentarer
Trackback
