-vissa delar av låten passar till och andra gör det absolut inte- 

 

Det är helt sjukt egentligen hur många jag förlorat eller glidit isär från pga min sjukdom. (depressionen, ja, det räknas som en sjukdom) 

Jag har knuffat bort vänner och familj, låst in mig på rummet. Stängt dem ute från mitt liv. Och massa annat.

Jag vet att vissa tänker "men är dem riktiga vänner så hade dem stannat" och jag har flera stycken som har stannat. Och det är jag otroligt tacksam över.

Jag vet inte vem jag är eller vem dem är längre. Dem som sa att dem alltid skulle finnas vid min sida, genom allt. Dem som sa att dem aldrig skulle släppa min hand. Men det är ju lite mitt fel också. Men jag kunde inte hjälpa att jag gjorde/gör så. Det blir automatiskt och dem perioderna i mitt liv som är lättare inser jag att jag puttat ifrån dem och stängt dem ute. Det gör jag inte under tiden jag gör.

Och jag måste tacka Jojo.

Du har funnits för mig genom allt, verkligen allt sen vi lärde känna varandra. Du har funnits i mitt liv i 4 och ett halvt år och jag vet inte vart jag hade varit om det inte vore för dig - eller din familj.

För någon vecka sen ringde du mig runt 10 och pratade med mig även om jag inte svarade dig för jag satt och grät som en dåre och hela min kropp var full av ångest. DU satt i 2 timmar och snackade med mig, berättade hur stark jag är, att du älskar mig och att du alltid kommer finnas för mig. Men det viktigaste med detta är att du faktiskt snackade mig ur ångesten och jag somnade direkt efter att vi la på. Dels för att jag var utmattad efter attacken men också för att där fanns ingen ångest som kunde hålla mig vaken. 

Vår uppväxt har varit likadan men ändå så jävla olika. Vi är så olika men samtidigt lika. 

Jag minns när ni fortfarande bodde i er lägenhet i Malmö. Alltid när vi var/sov över gick vi ner där runt hörnet och köpte godis framför allt godiset som vi kallade för pumpafrön. (som för den delen inte alls liknade det) Eller jag tror vi kallade dem pumpafrön i alla fall. Men något slags frö i alla fall.

Eller den gången mitt i natten när vi hade tävling. Du satt på din mammas rygg och jag satt på Tobbes rygg, det paret som kom till väggen först vann. Jisses vad vi skrattade alltså! 

Eller när vi gick runt i Danmark i 2-3 timmar och skulle hitta vinterskor till mig innan vi kunde gå in på Tivoli, haha vi hittade inga bra vinterskor så jag fick gå runt med plastpåsar i mina skor som läckte! :3

Vi har så sjukt många minnen och nu när jag sitter och skriver kommer jag på fler och fler men dem skriver jag en annan gång. Och då blir det en LÅNG text putte! <3 

Men i alla fall. Älskar dig mest av allt bästa vän, tack för att du finns vid min sida genom allt och tack för att du får mig att skratta som en dåre när jag står och gråter som om jorden gått under. <3<3<3

/ S