Jag har tänkt på det här ett tag, asså mina föräldrar måste tycka att jag är en riktig pina. (plåga typ) 

Jag gör vad jag vill, träffar vem jag vill, när jag vill osv. Vill jag åka till typ Stockholm men mina föräldrar inte låter mig då åker jag till Stockholm ändå, så fort jag får pengar. Vet att det finns vissa personer som mina föräldrar inte vill att jag ska träffa, men det skiter jag i, jag träffar dom ändå.

Inget kan stoppa mig. Eller jo kanske, om de låser in mig i ett rum utan fönster osv. 

Många tycker att jag är helt sjuk i huvudet och att jag liksom borde chilla. Men jag vill inte sitta på ålderdomshemmet, 80 år gammal o tänka "åh jag önskar att jag gjorde det där..." jag vill fan sitta o le och tänka "fyfan vad kul jag hade!". Visst, dåliga saker kan hända. Men det får man stå ut med. Det spelar ingen roll att jag bara är 13 år, nästan 14. Jag behöver min frihet. Jag har haft så mycket fritid i mitt liv att nu när båda mina föräldrar bryr sig så måste jag bryta mig loss och göra vad jag vill. Jag kan inte leva utan min frihet när jag levt med den så länge, till och med växt upp med det. 

Och jag älskar det. Än har jag inte gjort riktigt sjuka grejer, men har vissa grejer planerade. Och får jag ett problem med något löser jag det igen. Jag är en gränslös unge. 

/ S