Nu börjar det igen.

Jag var ju hemma 4-5 sista veckorna från skolan förra terminen, redan nu börjar jag känna igen att det blir psykiskt jobbigt för mig att vara i skolan. Jag kan inte läsa en simpel text, för jag kan inte koncentrera mig och jag fattar inte den. Jag får fet ångest och sitter och håller på att börja gråta hela tiden.

Både för pngesten och för att jag inte lär mig något, jag läser en mening. Men jag förstår den inte, jag får läsa den minst 5 gånger och kanske fattar jag den då.

Vet ni hur jävla fittigt det känns? Hur dålig man känner sig?

Detta skulle bli en nystart, slippa alla idioter här hemma, nya kompisar, nya lärare osvosv. Jag skulle höja mig i betygen jag sänkte mig i och jag skulle bli bättre på ämnena jag har svårt i. Men hur fan ska det gå, om jag mår såhär jävla pissdåligt? 

Jag vill inte ta medicin, bara tanken på att trycka i mig medicin får mig att vilja börja gråta. Jag sover dåligt, min kropp börjar till och med att kämpa emot sömnmedicinen och jag börjar vakna under natten/morgonen, trotts att jag är så 'nerdrogad'. 

Jag är psykiskt instabil och jag mår så jävla dåligt att det inte ens går att beskriva. Jag vill bort härifrån, jag vill bort. Jag orkar inte med detta längre. 

Allt är så jävla fel och allt bara går neråt.